Det fanns en tid, ja rentav flera år, då min klocka ringde 04.00 varje morgon. En av klockorna i alla fall, jag hade tre som ringde. 4.20 skulle jag sitta i bilen och 5.30 skulle jag vara på jobb. Det var då det. Idag när min klocka ringde 5.45 kändes verkligheten låååångt borta. Varför ringde klockan så djävulusiskt tidigt då? Jo, igår när jag hoppat i loppelådan så låg jag och försökte komma på ursäkter för att INTE träna. Medans jag låg och drog vita lögner för mig själv så plingeplongade det till i mobilen och A frågade om vi skulle simma i ottan. Det blev sparken i röva som jag behövde, och tur var väl det att jag lovat att komma till simhallen för hade jag inte gjort det hade jag gott snozzat igen. Så samling i simhallen 06.00!
I alla fall. Simme sim. Massor av folk i bassängen, men jag och A plöjde fram och tillbaka en bra stund. Allt jag tänkte på var frukosten vi skulle äta sen, det var min belöning. Strax innan 8.00 var jag på jobb och då har jag redan hunnit simma, äta och tvaga mig. Effektiv morgon. Bra och hurra och klapp på axeln.
Snacka om att sjön suger för efter den starten på dagen var jag så hungrig vid halv tolv att jag höll på att gå av på mitten. Men tada, det gjorde jag icke. Tur va?
Och titta, en bild på mig i vattnet!
