Äkta kärlek

Förra hösten anmälde jag mig och lilla hund till en kurs i kantarellsök. Jag älskar kurser! Det kom aldrig någon kallelse, så jag tänkte att det blev nog inget. Nu däremot, fem dagar innan det är beräknat att lilla bäbis ska titta ut i världen så var det dags för kantarellkurs. Jag och lilla hund har gått de flesta kurser som finns. Valpkurs, lydnadskurs, agility, freestyle, spårkurs, viltspårkurs...hmm, inget mer? Men denna gång kände jag mig aningens för gravid så sambon sa japp, jag tar det. Och tillsammans med hundmänniskor med magväskor med leverbitar i, tshirts med labradorer på och folk som tycker det är helt okej att ge sin hund en rejäl jävla kyss så for min skäggige karl runt med vår lilla luddiga hund och letade efter kantareller. Jag satt på en sten och tittade på mina killar. En oerhört glad hund som for som en skottspole och letade efter skogens guld på en fotbollsplan och bästaste D som helt plötsligt hade massa nya hundägarvänner. Det är äkta kärlek!

Det har för övrigt varit mister hunds dag. Imorse tidigt åkte vi till sambons fasters stuga för att hjälpa till att röja. Eller ja, inte jag. Jag satt på arslet och tittade på sjön, åt lite mackor, lyssnade på vindens sus och såg sambon och hans faster bära och röja. Fint som snus blev det iallafall och för första gången träffades vår lilla hund och deras stora hund. Det gick hur bra som helst! Dom bekantade sig lite, sen lullade dom runt i trädgården och lät varandra vara ifred men luktade lite försiktigt då och då. Tror deras stpora hund tyckte vår lilla var lite läskigt och vice versa. Men skönt att dom kan umgås iallafall. Man var ju lite skraj att nån (vår) skulle bli lite uppäten eller att nån (deras hund) skulle bli antastad. Vår hund har nämligen en tendens att antasta hundar han gillar....inte trevligt.

Nu dax för veckan tvhöjdis! Grimm på tv6. Mina systrar retar mig och säger att det bara är jag och pensionärer som tittar på det och äter romrussin-glass. Snutiga ungar. Grimm är min bästa tvserie och romrussin min bästa glass.