Visionen och verkligheten

Föreställ dig känslan som infann sig i söndagskväll när jag efter över 1 års ledighet ställde klockan för att skutta till jobbet dagen efter? Jag har givetvis ställt klockan under min mammaledighet också (nån dag då och då) men då har det varit för bvc, mammaträffar, fika, parklek, babysång och annat bäbisrelaterat. Nu ställde jag klockan för att få snoffsa på mig vuxenkläderna, packa kontorsväskan och snöra på mig high heels och dags att jubba. Känslan då att jag börjar 9.00 och kan cykla till jobb.

Såhär tänker jag att jag ser ut när jag lugnt och sansat cyklar genom förorten:



Såhär är det på riktigt: