Är jag en surkärring?

Hej! Hur har du det? Jag har det fint, men skoja min doja vad tiden bara ruuuusar iväg. Vad har jag gjort sen sist? Jag har köpt träningskort. Jadå, sex månader med gym, sim och gruppträning. Mmmm. Det är nu det händer. Eller inte. Det är ett tappert försök iallafall. Jag gick på bodypump och dagen efter tänkte jag, fan vad nice, inngen träningsvärk. Dagen efter det. Heeeeeerrrrreeeeee miiiiiin gud vilken träningsvärk. Dock tänkte jag dagene efter det, att jo, ett litet lungt pass body pump kan jag nog ta mig igenom nu. Instruktörern spände ögonen i mig och skrek "ääääärrrrr viiiii hääääääärrrr fööööööööör aaaaatttt myyyyyyysaaaaaaaaa Johaaaaaaaaaannnnnaaaa???" Då blev jag så jävla rädd att jag tränade som jag aldrig tränat förr. Svetten lackade och det var faktiskt riktigt kul. Inte att svettas, men att ta i på det viset. Jag är annars expert på att fuska mig igenom träningspass. Så det är kanske det jag behöver, någon som spänner ögonen i mig? Tror tillochmed hon lyckades skrämma iväg träningsvärken. Ebba har klämma och tottar. Något man får sätta på plats under vissa protester, men ändå, så guuuulllig. Hon börjar bli stora tjejen, snackar heeeeela tiden. Mamma där, pappa där, ozzi där blablablablabla. Igår var det dags för 1,5 års kontroll på BVC. Jag sitter och retar upp mig på hur det gick till. Vi hade tid halv fem, en ganska tråkig tid rent allmänt (alla är hungriga, alla vill hem...). Vi kommer in och träffar vår BVC-sköterska och läkaren. Redan här är Ebba tvärsur. Hon ska fan inte sitta på nån jävla våg och definitivt inte sträckas ut och mätas. Så hon blir ju MEEEEEGGGGAAAAAförbannad! Under hela denna processen sitter läkaren och glor in i datorn. Sen får vi ta på Ebba blöjan och läkaren tar stetoskopet och sätter det på Ebbas lilla kropp. Ett stetoskop kan ju vara jävligt kallt, och jag kan tycka att det kanske kunde va en bra ide att värma det i händerna men icke. Så då blir ju Ebba om möjligt ännu mer förbannad och lägger i en ny växel. Då håller doktorn för öronen.....ehh, jag vet inte, men barnläkare bör kanske inte ha så känsliga öron? Efter detta säger han till Ebba (som fortfarande är ledsen) "var är lampan?" "var är näsan?" "var är magen". Ebba vet precis vart ällt detta är, men tro fan att hon tänker visa det för läkaren. Hade inte jag heller gjort. Sen piper läkaren iväg, utan hejdå eller någonting, och Ebba får vaccin i sitt söta, knubbiga lår och tårarna rinner ner för hennes fina små kinder. Tackar för den, säkert ett jävligt positivt intryck. Jag har alltid gillat vårt BVC och gillar våra BVC-sköterskor och hon gjorde ju verkligen ett bra jobb igår, men läkaren. Allså vad fan....jag menar inte att han ska gulla järnet med varje unge, men ta oss föräldrar i hand och säga hej, hälsa på Ebba, få henne och oss att känna oss lite bekväma iallfall, är det för mycket begärt? Nä, tycker inte det. Fan. Sitter och retar mig ännu mer nu. Är man en gnällkärring om man ringer och säger att man tycker att det var fel?