Me&i, amiruguami, kaffe kaffe kaffe...

Nyss hemkommen från me&i party. Ohlala, jag ville köpa allt! Fast jag köpte bara ett par bralls till Ebba. Jättesöta med en liten kanin i en liten på ficka på benet. Det tror jag Ebba kommer gilla. Men inget till mamman. Jag blev för snål för det och tänkte att näää, vi ska ut och resa istället. Fast faaan. Där var en omlotttröja som var som gjord för mig. Typiskt. Men jaja, när jag blivit känd och smal ska jag köpa allt dom har till mig själv. Ebba och pappan är inte hemma, dom tittar på fotboll. Eller ishockey. Nån slags sport i alla fall. Så bara hunden och jag på soffan mys nu. Jag kastade av mina sassy-kläder och tog på myskläder och slängde mig på soffelocket. Ahhh. Allså känslan när man tar av ett par kalasbyxor aka strumpbyxor= h i m m e l s k t. 

Igår påbörjade jag ett nytt projekt. En virk-kurs. Virkning och textil är min akilleshäl, jag älskar pyssel och fixande, men virka/sticka/sy har jag någon spärr i hjärnan mot. Jag vill, men kan inte. Jag kan inte lära mig det! Fast jag vägrar ge upp, viljan finns och man ska INTE säga INTE så fan den som ger sig. Igår satt jag alltså på kurs och ska försöka lära mig amiruguami (stavas hur?). Jag höll ärligt talat på att börja lipa. Jag tänkte att det här är ju ett skämt, jag vet inte hur jag ska göra för att komma härifrån. Kan jag gå på toa och bara försvinna? Men handledaren var myyyycket tålmodig och snäll och se på fan, jag är igång! Tänk om jag kommer kunna visa upp en alldeles egen amiguramifigur här så småningom. Ojojoj, det hade varit pricken över i:et i mitt liv.

Bry dig inte om det avskavda nagellacket. Notera bara ATT jag virkar.

 
 Så idag har jag haft träningsvärk i handleden. Känns sådär att berätta det om man inte säger varför.

 Jag är så speedad. Druckit lite för mycket kaffe lite för sent. Känner mig såhär: